Det var en kall natt för några år sedan. Jag hade som vanligt blivit inlåst i städskrubben av klassens mobbare. Ingen kunde höra mina ynkliga rop på hjälp i den fuktiga kalla källaren. Varje dag blev jag tvungen att bryta upp dörren, som tycktes bli utbytt varje dag. Men nu var jag äntligen påväg hem. Inget kunde hindra mig från ett möte med TV:n.
Plötsligt tittade jag upp.
- Var är jag, mumlade jag till mig själv.
Den skrämmande sanningen såg mig in i vitögat. Jag var på prästgården. Huset som alla i hela byn undvikit i 200 år! Det har pratats om en piga som hängde sig efter att prästen dött en tragisk död. Sedan dess ska man kan höra pigans vrål på hjälp medans man hör hur hon tappar luften. Prästen ska ibland kunna höras predika om hur han vill ha hjälp från helvetet, som han hamnade i tack vare sina okända synder.
Jag började springa. Snabbt sprang jag över den grusbelagda gården. Men vad gjorde jag? Vägen hem var ju på andra sidan! Men jag kunde inte sluta springa. Rakt in i buskarna sprang jag, och fastnade. Bakom mig hörde jag fotsteg, och någon som frustade mig i nacken. Sedan ett fasansfullt grin, blandat skratt och gråt. Som ett barns gråt, med en gammal mans skratt.
Innan allt slocknade såg jag två blodröda ögon sväva mot mig genom busken...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar